Få ut något av alla tankar..

Jag är riktigt kass på att uppdatera världen om mitt liv och har hela tiden fullt upp med att hålla koll på mig själv. Då är julen slut och lite skönt är det faktiskt, jag älskar julen men nu är det ganska gott med vanlig mat och tillbaka till det vanliga livet och vardagen. Har en offantligt gigantisk bra planering inför veckan, träna några pass, sitta hemma i soffan, dricka te, läsa, spela lite tv-spel, umgås med lite folk.. Ja den här veckan ska jag bara ha det allmänt skönt och njuta av livet för efter nyår så kommer det vara helt omöjligt att ta det lugnt eftersom hela mitt liv kommer bestå av böcker och plugg då, förhoppningsvis lite jobb också. 

Nej nu ska jag ta tag i det här och cykla iväg för att köra en sväng på gymmet innan det är dags för att städa undan här i lägenheten och kanske stoppa något i magen. 

                                                 Hej då från mig och min fina garderob!!

Jag är imponerad!!

Sitter med en huvudvärk som svagt håller på att ebba ut när jag får se något som imponerar stort på mig, slalom, då menar jag inte vanlig slalom vilket är otroligt kul att titta på och man vill inget hellre än dra på sig kläderna och flyga ner för backen. Men det som imponerar på mig är föråkaren, nu har jag minne som en död flodhäst så jag minns inte vad människan, före detta tävlingsåkare, hette men denna man var för några år sedan med om en stor skidolycka och blev tvungen att amputera ena benet. Nu ligger han i topp i världen och har vunnit paralympics, sådana saker imponerar på mig, människor som aldrig ger upp. De som visar att man ska fortsätta kämpa, ja det är sådana saker som är viktiga.

Känns ganska overkligt att det är julafton på lördag, kan inte riktigt greppa det men just nu så greppar jag inte så mycket. Håller på att bli den galna kattanten, ni vet den där gamla tanten som har femtion katter, pratar för sig själv och är allmänt konstig. Lite så känner jag mig, ja om man bortser från katterna för det har jag inga men pratar för mig själv gör jag och går omkring och muttrar här i lägenheten i sunkiga kläder. Tummen upp för att vara själv och konstigheter, eller nja.. det suger ärligt talat att prata med sig själv och att vara ensam.

Fast det är jävligt coolt med paralympics!!

Som hugget i sten

Jag visste att man kunde sakna en människa, men att sakna någon så här offantligt.. Det är smärtsamt och river av mig på mitten, bryter ner min ork och suger ur all vilja. Den mysiga julkänslan som funnits i lägenhen har nu bytts ut mot en gran som osar ensamhet och pepparkakor som smakar tomhet. Stunder som den här så vill jag bara gömma mig under täcket, krypa ihop till en boll, bli omfamnad och vaggad till sömns. Jag vill inte visa mig utanför dörren och låtsas vara glad när jag egentligen vill skrika rakt ut av frustration. Le vill jag inte göra när jag inte har någon anledning, uppskatta det jag gör vill jag inte när jag ser vad andra gjort, klaga över mitt liv kan jag inte göra när jag sett hur andra har det. Jag tar mig i kragen och ler

Mother fucking nature!

Eller nej, vi kan faktiskt inte skylla på moder natur däremot kan vi skylla på global uppvärmning och människan. Vi bor långt upp i norr, det är den 16 december och här är ingen snö! Vad beror detta på då? Jo det beror på oss, vad vi gör, hur vi skövlar ner regnskogen, låter polerna smälta och förgiftar haven.. Samtidigt sitter vi och gnäller över att här finns ingen snö, tv-nyheterna är oroliga för att vasaloppet och andra skidtävlingar ska bli inställda men det känns som att ingen ser kopplingen. Det är inte mycket dyrare att köpa miljömärkt mat, att skippa den där  konstgjorda födan som är gjord på kemikalier för att istället äta nyttigare mat som också är bättre för naturen. Låt inte alla lampor stå tända konstant, häng upp tvätten istället för att använda torktumlaren. Här sparar du själv massa pengar också.

De pengar du sparar genom att strunta i torktumlaren, att släcka lampor efter dig och stänga av tv:n när du inte tittar, ja de pengarna kan du lägga på bättre saker. De där hundralapparna du lägger på att käka ute eller köpa några öl på krogen, ja varför inte skänka dem till Musikhjälpen, greenpeace eller liknande? Så gör något så enkelt som att skippa den där ölen eller restaurangbesöket och ha en mysig hemma kväll istället för då kan du skänka bort någon hundring i månaden. Det gör jag i alla fall, tänk på det, att 50 kronor kan ge mat för en dag till en hel skolklass (30 elever) och hundra kronor kan ge skrivböcker och pennor till en hel skolklass.. Så försök göra lite skillnad så kan vi göra skillnad för såväl människors liv som naturen.

Pirr i magen

Skön dag som bara den! Lämnat in hemtentan och åker hem för att sätta mig med morgondagens seminarium, skickar iväg ett sms och skänker 100 kronor till musikhjälpen, önska en låt och motivera varför. Femton minuter senare ringer min telefon och det är från musikhjälpen som gillade min motivering och därför undrade om de kunde ringa så jag fick prata live med Gina och Kodjo.. Tackar man nej då? Öhh knappast, så jag har nu pratat med Kodjo och Gina, med tanke på att jag gått och väntat på att de ska ringa hela dagen så har jag inte vågat lämna telefonen i fem minuterXD

Men nu har jag varit med i radio, jag har även bakat otroligt gott bröd och skrivit klart mitt seminarium som jag är ganska nöjd med trots att jag inte förstod allt. Nu ska här duschas och sedan slå in julklappar innan det är dags att titta på svenskars hemliga och sippa på en kopp te. Helt sjukt att det är julafton om elva dagar och det inte finns en gnutta snö!

Du kan rädda liv!!

Så mycket som jag skäms just nu gör jag bara en gång om året och det är när musikhjälpen startar. Medan jag gör köp bara för att jag vill ha den där lilla barnboken ifall mina småsyskon kommer hit eller kanske kommer behöva den där pepparkvarnen som jag vet att jag kommer glömma ändå, ja då jobbar flickor i hemmet, de skaffar barn alldeles för tidigt och kan vid vissa tillfällen vara tvungen att prostituera sig, så därför ska jag nu göra skillnad! Alla ni som läser detta; så fort ni ser mig, ge mig fem kronor så får du en puss på kinden och jag kommer åka till musikhjälpens glasbur på lördag för att skänka dessa pengar till något vettigt..


Lite kan jag försöka bättra världen i alla fall!!

Jag sprang och föll ej

Då var det vardag igen och den här dagen blev ju inte alls som planerat. Hade en fin planering om att titta igenom hemtentan som jag ska lämna in imorgon, plocka undan lite här hemma och spela tv-spel till jag blev hungrig och då skulle det bli älgfärsbiffar men hur blev dagen istället. Jo, sitter och glor lite lätt på tv när jag får sms med frågan om varför jag inte är i skolan. Tydligen började kursen idag och inte imorgon som jag trodde så det blev att slänga på sig kläder och upp på cykeln. Hann inte sätta på mig vettiga kläder så det blev de mjukisbyxor och tjocktröjan med säfsentryck på, hann inte sminka mig och i all hast glömde jag borsta tänderna så det har blivit att gå runt med tuggummi hela dagen. Så istället får min eftermiddag eller kväll, ja vad tusan det nu  är, den får gå åt till att skriva klart tenta, göra mat, plocka undan, baka bröd till imorgon och sen sova. Det blir lite som att livet slår en på käften.

Måndag är det ju också, vilket innebär att Felix åkt till Uppsala, efter en mysig helg med julpyssel och godisbakande så ville jag minst av allt släppa iväg honom. Att han bara är hemma på helgerna kanske inte låter så jobbigt men när man har två dagar då man ska hinna umgås, fixa här hemma och dessutom storstäda vilket har blivit grejen vi gör på helgen. Ja då blir det inte mycket tid som man kan ägna åt varandra, speciellt inte när jag ska vara på Nerikes vissa dagar och även har plugg hela tiden som ska göras. Borde väl sätta igång med pluggandet nu så att jag blir klar i vettig tid och kan fixa lite käk. Fan i mig vad jag saknar Felix på veckorna, jaja det finns de som har det värre och kanske måste vänta flera månader innan de får se varandra så jag borde inte gnälla.

Livet är inte alltid rosor och regnbågar men att se det vackra i det svåra är alltid något man ska kämpa efter, för om du kisar lite och vinklar huvudet en aning så finns det alltid en ljusglimt. Min är att varje fredag så vet jag att Felix kommer hem och att jag har vänner som är bättre än bäst.

Hejdå nu ska jag plugga

Jag trodde jag var smart

Ni vet när man sitter där, man glor på dataskärmen timme efter timme och får inte fram ett ord. Det går helt enkelt inte, man läser samma fakta om och om igen men analyseringen går verkligen inte. Jag har alltid kunnat analysera, prata och formulera mig har varit några av mina starkare sidor, har inga problem med att skriva utan kan gärna sätta mig och skriva fyra A4. Men nu så är det stopp, jag förstår all fakta och jag vet precis hur jag vill koppla det till det fall jag fått men jag får inte ner det i ord.

Vad är det som gör att ett bråkigt barn som umgås med äldre killar blir avvikande, hur ska man få ner det i ord? Ja det kan jag verkligen inte svara på..

Sover kasst på nätterna gör jag också, drömmer konstant och inatt så har jag skällt ut min farmor,bestämt datum för att åka in till lasarett och byta medicin som ska ta bort min epilepsin, lekt med batteridrivna flygplan och räddat ett barn som rasat ner från en trappa.. Så det första jag gör när jag vaknar är att med full panik kolla på min telefon om jag har några samtal från pappa.. Ja det är konstigt hur drömmar kan påverka en, hur verkliga drömmar kan kännas och vilka känslor de kan framkalla. Med tanke på mitt nuvarande förvirrade tillstånd och att jag börjar gråta pågrund av reklam för Rädda barnen så är minsta lilla sak något som kan få mig att bryta ihop. Kanske lite komiskt när man ser på det såhär men jag kan lova att det inte är det minsta kul att börja gråta i skolan för att någon pratar om extreme home makeover eller att jag är så förvirrad att jag glömmer bort vad jag sa för två minuter sedan. 

Jaja alla har väl sina upp och ner dagar men just nu så är det inte dagar nu är det veckor, månader och varje sekund. Ska försöka göra klart lite mer plugg idag men känns som att det kommer gå långsamt, segt och totalt värdelöst dåligt men det är väl sådant man får leva med ibland. 

Jag vill inte komma hem till en tom lägenhet och försöka förstå en bok och inse att jag inte har hjärnkapacitet för det..

Två är alltid lite bättre

Det stormar i min kropp just nu, jag är förvirrad och vet inte hur jag ska hantera verkligheten. Att sitta själv här i nya lägenheten är värre än i gamla, det känns så ensamt när man befinner sig i en större lägenhet, sitter själv vid ett köksbord och äter mat. Ensamhet är något av det värsta du kan känna, du kan inte kontrollera det och det går inte att hantera det alltid. Vissa stunder kanske du vill vara ifred, men ensam, ensam är inget som någon vill vara. Att inte ha någon som finns där för dig, någon att prata, skratta eller sitta tyst med. Någon som förstår dig och som du förstår.
Att vara själv här, att komma hem till en tom lägenhet, att veta att jag kommer somna och vakna ensam. Ja det är något av det absolut värsta jag vet. Att inte ha någon som stöttar eller håller om mig när jag behöver det, att känna saknaden efter värme.. Ja det är den värsta känslan som finns.
Måndag till fredag är den jobbigaste tiden som finns, är man van vid att ha någon hos sig så blir allt lite jobbigare när du är själv. En så enkel sak som att laga mat blir hemskt när du vet att du kommer att sitta och äta den ensam.


Allt blir så mycket lättare när man är två

Äntligen här

Då har vi äntligen fått internet till lägenheten, sjukt vad man blir handikappad utan internet.. Kolla mail, skicka mail, boka in saker.. Ja man behöver internet till allting nu för tiden och jag vet faktiskt inte vad jag anser om det. Känns lite tragiskt att man ska behöva vara så beroende av datorer för att kunna få allt att fungera i vardagen. Bara en sådan enkel sak som att kunna få reda på sina betyg behöver man internet och datorer till.. Jaja jag ska fortsätta grubbla över detta en annan dag, nu ska jag skicka iväg en arbetesansökan och sedan plugga hemtenta. Yay för livet som student! Undra om man ska få karln att börja laga lite mat kanske:P

Jag är här och nu

Har ägnat veckan åt att plugga, packa inför flytten och ta hand om sjuk pojkvän så har inte hunnit skänka en sekund åt omvärlden. Är splittrad till max just nu av saker som borde göras och jag vill göra, jag måste plugga och börja packa ner kläder.. Okej mest plugga, baka bröd tänkte jag också göra men saknar mjölk här hemma så det går inte, har inte heller några ägg så det sket sig.. Fast om jag ska orka de närmaste dagarna så måste jag ha mjölk så jag kan få i mig lite kaffe, sen är ju hembakt bröd väldigt gott också.

Har nu även fått reda på varför jag är så trött och virrig plus att koncentrationen ligger i bott, jo det är tydligen biverkningen av medicinhöjningen.. Underbart när medicinen hjälper mot en sak men ger biverkningar så man är som en zombie. Fick även reda på att orfiril inte är något som man rekomenderar till "unga kvinnor" som läkaren så fint uttryckte sig, detta av anledning till att det kan ge stor skada på fostret om man ska skaffa barn. Ahh ibland så älskar jag min epilepsi och mina tabletter, det gör i alla fall att jag får sova om nätterna och slipper byta blöjor i framtiden..

Ähh va tusan, vi flyttar på torsdag, jag klarade omtentan, Felix kommer hem imorgon, Mia och Stefan kommer på fredag och på lördag kommer mamma, Per och vovvarna. Så förutom att jag skulle kunna sova ex antal timmar så är livet riktigt bra nu. Kartonger överallt i hela lägenheten men det är ganska rent i alla fall och besiktningen av lägenheten gick igenom. Känns så himla stort och på riktigt nu, speciellt när man lagt ner större delen av alla ens personliga saker i lådor och dessutom adressändrat. Jaja nu ska jag göra lite nytta istället så får världen ha sitt roliga..

Kom ihåg! Se det bra i alla små ting..

Jag kan inte kontrollera mig

Ibland så är det ganska förvånande hur kroppen reagerar, jag har inte speciellt mycket som ligger och tynger mig, jag har inte heller speciellt mycket att vara stressad över men ändå så är jag så stressad så jag håller på att avlida. Sätter mig ner och funderar över alla saker som sker i mitt liv och inser att jo, det finns en hel del saker som framkallar den här känslan. Känslan av att allt går för fort och att jag inte hinner med allt jag vill. Jag vill umgås med Felix när han är hemma och blir stressad av att jag pluggar och när jag ägnar tiden åt att umgås med honom blir jag stressad för att jag inte pluggar. Snart dags för flytten, tio dagar kvar, och jag får allt mer bråttom att plocka ner alla saker i kartonger och påsar. Samtalet från läkaren som dröjer, känns som en evighet sen jag var och gjorde EEG men det var bara lite mer än en vecka sen så jag kommer nog få gå och vänta lite till, samma sak med tentasvaret.. Kommer dröja ett bra tag innan jag får svar där..
Men ändå, det här är helt vanliga saker som hela tiden finns i en vardag så vad är det som stressar upp mig, som får mig att sova dåligt och drömma drömmar som är så verkliga att jag är helt säker på att det har hänt på riktigt, imorse vaknade jag och trodde jag hade cancer och genomgick en strålbehandling.. Ja livet är bra underligt ibland, man gör så mycket för att passa in och bli den som alla vill men i slutändan så kommer det fram, du är den du är och du är unik. Speciell är vad du är och du är vacker precis som den unika varelse du är..

Jag trodde jag var död men jag andades

Efter gårdagens spinningpass så var jag helt säker på att jag absolut inte skulle kunna gå idag, men ta mig tusan jag kan gå! Lite känns det i benen det ska jag inte hymmla om men det är väl meningen om man inte har tränat på evigeheter. Idag däremot så blir det städ och plugg hela dagen, tänkte köra ett indoor walkning pass men satsar på att bli klar med seminariet istället. Ibland måste man prioritera saker. Har äntligen pratat med FUNKA nu så att jag kan få lite hjälp med studierna, måste bara hitta någon i klassen som kan hjälpa mig med att anteckna under föreläsningar och ska nu även prova på ljudböcker för att se om det går lättare med det istället för vanliga böcker. 

Fick träffa Joanna igår och det var verkligen underbart, har saknat våra tider tillsammans och alla de saker vi gjort tillsammans. Hur kan tiden gå så fort, hur kan det komma sig att man helt plötsligt inte har tid att umgås med de personer som betyder mest för en. Varför ska vi behöva jobba 14 timmars pass sju dagar i veckan och bli utbrända när vi är 21? Ju mer vi jobbar och pluggar desto mer lyckade ser omgivningen oss som, ju mer pengar, fläschigare lägenhet, dyrare kläder.. Ju mer du har av allt desto mer  lyckad är du enligt omvärlden. Varför ska det vara så? Varför måste materia vara ett tecken på lycka?

Jaja jag ska fortsätta grubbla över världens konstiga tankar angående lycka och resten av världens orättvisor medan jag diskar, städar och pluggar.

Hejdå från en lagomt pigg tös som börjar bli trött på mycket

Man kanske skulle bli kock

Sådana här dagar när man får unna sig själv något riktigt gott, ja det är inte ofta man har den möjligheten men idag så har jag faktiskt låtit mig själv få lite extra njutning. Gnocchi med en sås av blåmögelost och till det en härlig sallad. Jag kan lova att även om det ser gott ut så var det sjutusen gånger godare. Det sägs ju att kosten kan påverka hur du mår såväl fysiskt som psykiskt och även att det kan bota sjukdomar, så om jag nu fortsätter ha halva tallriken med sallad till varje måltid så borde det ju hjälpa hjärnan lite grann? Eller är jag helt fel ute?

Ja den här dagen har jag varit riktigt duktig idag och ska fortsätta vara lika duktig imorgon för då är det dags att börja nya kursen och det är bara att hoppas på att det blir bra och att jag kan hänga med. Satt och tittade på schemat och insåg att det var mycket och att det kommer bli stressigt, frågan är hur min hjärna kommer hantera det speciellt med tanke på att det är mycket grupparbeten och gruppseminarium. Visst jag har personligen inget emot att arbeta i grupp men min hjärna verkar avsky stora grupper och gruppredovisningar. Den skriker nej och vill bara stänga av sig, så det blir ett krig, ett krig mellan min egna vilja och min hjärna. Jag vill kunna sitta i en stor grupp och att flera personer pratar samtidigt utan att tappa fokus helt. Det funkar i mindre grupper men att sitta tio pers i ett litet rum där alla pratar samtidigt och man ska försöka tänka det funkar inte och långt mindre när man sitter 43 personer i ett klassrum där alla pratar. Jaja det är bara att hoppas på det bästa och få det att funka. 

Nu ska här diskas och vika tvätt innan det är dags för duschen, kanske blir en tidig kväll idag (också) 

I like to crawl back in to my brain

Det är något speciellt med sjukhus, det är en speciell doft, stämning, kemi och spänning i luften. Ingen vågar riktigt möta någon annans blick i rädsla för att verka nyfiken eller dömmande, men ändå är alla lika, alla har något gemensamt som man inte möter på gatan. Alla är här för att de vad som inte stämmer ibland nervtrådarna, vad som gör att hjärnan inte fungerar som den ska. Man kan se skillnaden på de som inte varit där förut, se hur de reagerar på ljudet från ringklockan vid informationsdisken, hur besvärade de är av damen som smackar när hon andas. Man kan se vilka som varit här förut, tjejen med som kommer och hämtar några tidningar samtidigt som hon bär på EEG-dosan med sladdar fästa på huvudet, där finns mannen som uttråkad sitter och tittar i en trädgårdstidning.

Ibland så är det tydligen bra att inte ha något att göra på dagarna, läkaren ringer kl 11:00 och säger att de har en inställd tid kl halv två, med andra så bara att göra si ordning och sätta sig på bussen för att åka ner till neurologen och göra ett EEG och med tanke på att väntetiden i vanliga fall är ca två månader så känns det ganska bra att jag fick vänta två veckor och om några veckor får svar på vad som ska göras åt problemen som dykt upp. Har även för första gången fått se hur min hjärnkurva ser ut och det är faktiskt riktigt coolt, tänk att man kan se hur ögonen rör sig, hur musklerna rycker till ibland, se hur hjärnan reagerar beroende på hur man andas eller vilket ljus som finns runt en.

Nej nu är det dags för medicin, diska och laga mat så jag kan gå och lägga mig tidigt och är pigg imorgon när det är färd mot vårdcentralen.

Hejdå från sjukhusets VIP-gäst

Så förbannad som jag är nu har jag inte varit på länge, jag har slängt saker i väggarna, sparkat på stock och sten, gått på promenad, diskat och spelat hög musik men ingenting hjälper. Så nu drar jag min gräns! Jag tänker inte någon förnedra mig på det här sättet, jag har de senaste dagarna blivit kallad omogen, barnslig, respektlös, korkad, fått höra att jag inte bryr mig om andra människor, bara ser saker ur mitt eget perspektiv och att jag är trångsynt. Att jag inte vet vad jag pratar om och att jag inte förstår hur det är att möta människor med fördomar om epilepsi.

Allt detta beror enbart på att jag satt och leta efter en hemsida där jag kunde diskutera framtid och föräldraskap med andra personer som har epilepsi. När jag väl hittar en hemsida så visar det sig dock att deras största problem var att de inte kunde arbeta heltid eller ändra medicinen utan att prata med läkaren. När jag då komentera detta så tog det inte lång tid innan folk började klaga..



Om jag nu är så jävla trångsynt och barnslig, varför försöker jag då hitta någon annan att prata med som sitter i samma situation. Folk kan få komma med vilka fördomar de vill, ställa vilka frågor de vill till mig. Men jag tänker fan inte acceptera att någon kallar mig för dessa saker när de inte vet hur mitt liv ser ut, om de inte vet hur mycket problem jag har med medicinen. Nu låter det som jag bara tycker synd om mig själv men det är inte det som är grejen, saken är den att när folk klagar på att där finns fördomar och sedan själv har mycket större och starkare sådana så borde de snarare hålla käften istället för att klaga. Nej nu har jag fått nog av dessa människor och tänker istället strunta i deras jävla ord och inte ägna en sekund åt att ens leta efter människor som sitter i samma position eller har svar på mina frågor.

Hejdå från en flyförbannad tös

Look at me, I´m..

Jag är halvt död känns det som, trött, orkeslös, ingen hungerkänsla (vilket är jävligt konstigt för att vara mig), skakig och allmänt risig. En hemtenta som ligger och trycker ner mig till bott och sen nu när jag höjt förutom orfiril även lamictal.. Jag brukar inte tycka synd om mig själv men just nu i detta ögonblick så gör jag faktiskt det, och det står jag för!
Kommer inte bli mycket uppdaterat närmaste dagarna med tanke på allt som ska göras och hur pigg  jag är..  Så hejdå för cirka fem dagar nu ska jag duscha..

Se bastasse una canzone

Har nu försökt i två timmar men hur mycket jag än stirrar på dataskärmen och böckerna desto mindre fattar jag, det är som att någon suddat ut en stor del av min hjärna. Jag kan inte fokusera på något mer än allt läkaren sagt, höj medicindosen ännu mer, göra ett eeg-test, får se vad som händer, ring in om det händer något. Just nu så kretsar större delen av mitt liv av att klara av vardagen och alla ändringar i medicinen, att kunna göra det som krävs av mig på praktiken känns helt omöjligt när hjärnan inte fungerar. Humöret svänger konstant och jag kan ena stunden skälla ut någon för ingenting och i nästa stund sitta och gråta, frågan är hur jag ska orka med dessa ändringar igen. Tänker tillbaka och minns alla de gånger jag bråkat med medicinering och vet vilket helvete det kan leda till, det är verkligen ingenting jag har tid med just nu. Jag har skola att sköta, hantera en flytt, jobb.. Det pågår för mycket i mitt liv just nu för att jag ska orka med det men om det är vad som krävs för att jag ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt så får jag väl ge mig in i helvetet än en gång. Men trots att jag är trött, bitter och frustrerad så ska jag ta mig igenom det, jag ska klara av det här och satsa allt och lite till för att bli bättre. Ingen ska få tycka synd om mig, ingen ska se mig som svag, jag ska visa världen, mig själv och läkarna att jag kan, att jag kommer klara mig själv!

It smells like..

Jag vet inte riktigt vad det är med hösten men det är något med den som gör att jag blir glad, det är färger, det luktar gott, man kan springa omkring och sparka löv och bara njuta av promenader men idag insåg jag att det var något som var fel och efter en stunds funderande insåg jag vad det var, doften. Har idag åkt till Skövde för att tillbringa min sista vecka på Claesborg och bara det svider ordentligt i hjärtat men det som slog mig idag är att hösten inte luktar likadant i Skövde som i Örebro, fast det finns bara ett ställe där hösten luktar absolut bäst. Fredriksberg, jag är stadstjej men jag kommer alltid ha en liten bit av skogen med mig i hjärtat, att ta promenader i skogen, plocka svamp, kratta ihop stora lövhögar att bada i, känna doften av fuktiga löv och dagg i morgongräset. Jo lite skogstjej har jag minsann kvar i mig trots allt även fast där är stadstjejen som regerar.

Det här med praktiken har verkligen fått mig att ändra uppfattning om livet, jag har lärt mig att uppskatta livet lite mer, att se det ljusa i de svåra stunderna och allt som sker runt mig. De senaste veckorna har jag mått dåligt bara av att tänka på barn men nu så har jag bestämt mig för att ändra uppfattning, jag ska satsa allt för att någon gång kunna bli mamma, att bli fri från mediciner och leva ett helt normalt liv.

Jag ska bli normal en vacker dag, jag ska kunna göra det du kan, en dag ska jag bli som ni..

Kör in nålen bahhh!

Alla dagar är ganska intressanta om man ser det ut rätt perspektiv, idag hade jag en opponering som jag trodde jag skulle bli helsågad på men det gick ta mig tusan bra. Sen går jag och tömmer mig på blod på vårdcentralen, känns topp när sköterskan frågar först vilken medicin jag äter, sen hur det stavas och sist men inte minst att hon inte kände till den och trodde att det var lamictal som skulle kollas upp. Men jag fick i alla fall beröm för att jag hade fina blodådror som var lätta att hitta och ta blod från (något ska man väl vara bra på).
Lägenheten börjar verkligen lika krig och jerusalems förstörelse nu när vi börjat packa ihop alla saker. Det är stökigt och ligger papper överallt, ska försöka städa lite nu innan det är dags att äta lite av pannbiffen och rotfrukterna som Felix gjort, frågan är bara om hans pannbiffar blir lika goda som mina. Tror knappast det för mina är gudomligt goda, inte för att skryta men det är faktiskt en av de maträtter som jag är mest stolt över för det lyckas alltid, jaha nu har jag fått provsmaka och måste faktiskt erkänna att det var sjukt gott och i princip låg i klass med mina. Tillbaka till lägenheten, hur tusan kan det bli såhär stökigt i en liten etta på 22 kvadrat, hur kan det bli så fasanfullt stökigt på fem minuter? Vart kommer alla sakerna ifrån! Vi har redan fyllt tre kartonger och vi har massvis av saker som inte hunnit bliivit nerpackade än och redan tre kartonger! nej jag fattar inte så därför fortsätter jag städa och packa iordning i kaoset innan maten blir serverad.

Hejdå från en jätte hungrig tös

Hej det är jag som är Hitler

Har ni någon gång gjort något som gör att du känner dig som Hitler? Just nu sitter jag och läser andras rapporter och opponera på dem, jag känner mig verkligen som Hitler när jag sitter och markerar i texten, visst jag gör det för att personen ifråga ska kunna se vad som behöver ändras så det är ju för att hjälpa och vara snäll, men det gör inte att jag känner mig mindre elak. Men men en rapport klar så nu är det bara tre kvar. Förstår inte vart all min studielust som jag hade förut har försvunnit, har gått jättebra att plugga fram tills nu men nu så har den försvunnit helt och fullt, jag vill bara gömma mig under täcket och sova bort alla timmar fram till kl 14:30 imorgon för då är det dags för mig och Felix att titta på vår lägenhet för första gången. Finns risk att jag kommer börja gråta när vi går därifrån med tanke på mitt känslomässiga tillstånd. Nej fuck off, nu tänker jag inte fejka skiten längre.. Jag mår kasst, inte bara fysiskt utan jag är psykisk störd för tillfället och

bryter ihop pågrund av vilken serie som helst på tv eller pågrund av att jag läser en bra bok. Allt detta pågrund av denna jävla medicinering, japp just nu har jag en depp och arg period! Så resten av världen kan dra åt *** för nu ska jag sova.

Har iaf en "ny" (mammas begagnade) telefon som inte är det minsta komplicerad eller modern och batteriet funkar så jag är nöjd med den.

Hejdå och go´natt från en trött och bitter tös

Mama I´m coming home

Hemma i Örebro igen, blivit mycket flygande fram och tillbaka mellan Skövde och Örebro på sista tiden och den här resan var minsann ett äventyr.. Eller det kanske inte hände så mycket men har blivit otroligt förvånad över människors beteende. Först och främst på tåget, framför mig sitter en tjej och tittar på film och helt plötsligt ser jag hur mannen på andra sidan gången bredvid mig sitter och verkligen stirrar på på hennes dataskärm i säkert en timme. Hade det varit jag så hade jag blivit jättebesvärad av det, dessutom så anser jag att det är ouppfostrat att stirra, det är iaf vad jag har lärt mig.

Sätter mig sedan på bussen för att upptäcka att busschauffören har hörlurar och håller på att försöka lära sig engelska genom någon talbok vilket gör att han blir så distraherad att han kör fel, finns det ingen regel som säger att busschaufförer inte får använda hörlurar, de får ju iaf inte prata med resande... Jävla dubbelmoral det är..

Börjar även bli förbannat trött på att ha signalfel i huvudet, just nu så är det inte grand mal anfallen som är värst då de kommer så sällan, nu är det snarare biverkningarna av höjningen på medicinen som är jobbig. Jag är nämligen trött konstant, får små frånvaroattacker och tappar bort mig i meningar. Ska antagligen höjda medicineringen ännu mer om några veckor och det vill jag verkligen verkligen inte. Är dock så otroligt lyckligt lottad så jag har en pojkvän som hjälper mig i alla situationer som jag behöver hjälp i. Har även en otroligt underbar far som följer med mig till lasarettet så fort det krävs då jag alltid glömmer något som behöver tas upp eller glömmer något som läkaren säger. Här är en av nackdelarna med att ha epilepsi, det påverkar hjärnan på så många sätt. Inte bara genom att jag får anfall, jag glömmer saker, är förvirrad, blir lätt trött och har svårt att koncentrera mig på flera saker samtidigt. Men annars är jag precis som alla andra. Jag är bara smått störd i huvudet och har ingen koll på läget.

Nu ska här ringar till Felix för nu är Greys slut så nu är jag kontaktbar igen..

Hejdå från en tös som snart ska krypa ner i sängen..

Livet är orättvist så är det bara, vissa människor får otroliga saker men slänger bara iväg chansen medan andra kämpar mer än något annat totalt i onödan för det skiter sig ändå i slutet. Vissa har allt men vägrar uppskatta det sen finns det de som klarar av att uppskatta de där små sakerna i livet.. Nej fan livet suger ibland, om cirka två timmar kommer jag ligga skakande i soffan med illamående och huvudvärk och det hela görs inte bättre av att jag precis har suttit och tittat på Greys vilket alltid får mig att gråta och bli ett känslomässigt vrak men det är fortfarande världens bästa serie ska tilläggas. Jag har rest runt och besök många delar av världen och att se en glad och lycklig kvinna som bor i ett litet plåtskjul som säljer armband på en marknad för att försörja familjen och sedan bara någon timme senare möta en rik bitter affärsman, ja det får en verkligen att fundera på vad som är viktigt här i livet. De senaste dagarna och antagligen dom närmast kommande så har/kommer jag växla mellan total lycka och plötslig sorg, att titta på Greys idag fick mig att; 1, bli förtvivlad över att jag antagligen inte kommer kunna skaffa barn.

            2,  bli otroligt glad över vilken underbar pojkvän och familj jag har.

Med andra ord jag bryter ihop varannan sekund och vill hela tiden småäta morr och usch nu ska jag äta hemmagjorda chips..

Let the people sing

Ihopkrupen under en filt så har jag sakta börjat vakna, kroppen skriker efter sömn men sover jag mer nu så blir det antagligen för mycket av det goda istället. Egentligen är det helt sjukt hur trött kroppen kan bli, hur slutkörd man kan bli efter bara 30 sekunder. Efter att nu haft två dagar ledighet så har jag kunnat slappna av och vila lite extra och då känns det verkligen att sömn är det som jag är i störst behov av. Hur man kan bli så slutkörd både psykiskt och fysiskt i mer än en vecka pågrund utav att kroppen bestämmer sig för att stänga av hjärnan. Egentligen så är epilepsi en jävligt ologisk sjukdom, hjärnan stängs av i cirka 30 sekunder pågrund av stress och sömnbrist, detta leder till att att jag blir obotligt trött och stressad för att jag inte orkar göra alla de saker jag vill och måste göra. Så med andra ord, kroppen stängs av för att jag är trött och stressad vilket leder till att jag blir tröttare och ännu mer stressad. Jävligt ologiskt om ni frågar mig men sen när började kroppen fungera på ett logiskt och sådant sätt att man skulle tycka att det vore helt okej.. Nepp kroppens reaktioner på det som den inte tycker om är rent förjävliga, den får oss att spy, ger oss huvudvärk, smärtor överlag, fula märken.. Så minus 20 poäng till kroppens funktioner..

Trägen vinner?

Har idag fått en insikt i det här med att det kanske är bra att ha mobilen med sig, de som känner mig vet att jag lätt kan strunta i att ta med mig mobilen, det händer ofta att jag glömmer den hemma eller glömmer ladda den. Men just idag, JUST IDAG, så var det fruktansvärt viktigt att jag hade mobilen i närheten och det hade jag.. Förutom de två korta stunderna när läkaren ringde. Jag har väntat på det där jäkla samtalet hela dagen och jag missar båda, envis som jag är så bestämmer jag mig för att få tag på honom fast han lämnat meddelande om att jag får prata med en annan läkare nästa vecka. Så jag ringer neurologen, kopplas vidare till lasarettets direkttelefon, kopplas till neurologen direkttelefon, får prata med en sköterska som säger att hon ska leta rätt på läkaren och be honom ringa upp. Två timmar senare så ringer han tro det eller ej upp.. Och höjer min dosering! Jaja det är ju det bästa för mig men jäklar vad det känns pissigt när man ser på framtiden och medicinering.

Såhär ligger det till, jag vill ha barn i framtiden det vill jag.. Jag vet till och med namnen.. Men som det ser ut nu, ja då blir det jävligt svårt. För skaffar jag barn inom några år, ja då är det av rent själviska skäl. Jag tänker inte riskera någon annans liv bara för att jag vill bli mamma, jag tänker inte riskera att mitt barn kommer lida av abstinens eller hjärnskador, jag vill inte riskera att jag tappar barnet när jag får ett anfall. Det är nästan lite som att jag måste vara fri från anfall i två år och sedan göra vissa tester innan jag får ta körkort. Jag måste (enligt mig själv) vara fri från anfall ex antal år och sedan vara helt säker på att allt funkar och sen kan jag börja fundera ordentligt. För precis som jag riskerar andra människors liv om jag skulle sätta mig i en bil så riskerar jag någon annans liv om jag bestämmer mig för att skaffa barn nu..

 

Så irriterande är det, dessutom är jag aptrött på grund av höjningen på orfirilen

Hejdå från en trött och pizzasugen tös

Kortslutning i kroppen

Ligger i sängen i Skövde och borde plugga men är helt slut i huvudet så pallar inte. Kroppen har inte hämtat sig från helgens kortslutning riktigt än men det är påväg uppåt och imorgon borde jag vara back in the game. Om en månad och 13 dagar så börjar vi stora flytten och det ska bli alldeles fantalastiskt! Kommer kännas konstigt att flytta från den lilla 1:an på 22 kvadrat till en tvåa på 62 kvadrat men det kommer bli topp och jag ser verkligen fram emot det, speciellt med tanke på att vi har fått designa den helt själv. Valt kakel, klinkers, fondväggar och tapeter helt själv.. Jo det kommer bli underbart, men nu ska jag minsann försöka göra klart lite mer på rapporten så kanske jag blir klar någon gång.

Syskon eller exet

Jag kommer alltid på de här otroligt stora frågorna när jag inte har någon att disskutera dem med eller när jag borde göra något annat och nu så är det både och. Med andra ord jag sitter själv och jag borde plugga men med hjälp av tv;n har jag nu fått den stora fråga; vilket är mest förbjudet, att dejta bästa kompisens syskon eller ex? Nu snackar vi om att göra det utan att säga något. Att man dejtar någons syskon kanske inte ses som någon stor grej men det kan faktiskt bli det åtminstone om man inte säger något innan, tänk dig att din bästa polare börjar dejta din lillasyster/lillebror utan att du vet det, skulle du inte bli lite pissed off? Det skulle iaf jag, kan ju bero på att min syster är fem år yngre än mig men ändå. Sen att dejta ett ex, ja det är nästan förbjudet, iaf om det precis tagit slut eller om personen ifråga fortfarande har känslor för sitt ex så här måste man verkligen be om lov.. Nej nu ska jag låta den här frågan bestå och göra något vettigt istället, dags för studierna..

Btw jag har klippt mig

Hejdå världen nu ska jag plugga och sen göra något åt röran av mina saker här

I all min nakenhet

Nu ska jag göra något som verkar vara helt tabu i detta land, jag tänker skryta. Japp det är precis vad jag tänker göra, eller kanske inte direkt skryta, jo till en viss del men även erkänna en del saker. Har klippt av mig håret och rakat bort en stor del av underhåret plus att frisören klämt i en fjäder vilkett ser ut som en skit snygg slinga.. och ja, jag är skit snygg i det! Så är det, jag tycker jag är skit snygg i nya håret även om det kanske inte syns så bra här, har ju faktiskt använt nya häftiga kameran på nya häftiga datorn. Ska även erkänna att jag älskar när folk påpekar att jag är snygg i håret eller säger andra liknande saker. Jag älskar nämligen att stå i centrum, en av mina stora laster men jo jag älskar det. Så härmed erkänner jag Cecilia Venuti att jag tycker att jag faktiskt ser riktigt bra ut även om jag kanske inte är helt perfekt, jag är även en väldigt social person och tycker även att jag lyckas vara snäll och trevlig oftast. Jag är också riktigt duktig på att skriva texter och poesi men det är dock få som får läsa det jag skriver eftersom det är väldigt privat oftast. Jag är snål som få men kan impulsshoppa som bara den och sen inse att det var dumt. Jag tycker även att jag lyckats otroligt bra här i livet och det är något man ska få tycka, man ska kunna säga att man är bra, att man är snygg och duktig på saker, SÅ DET SÅ! Så nu ska jag, osminkad och iklädd en alldeles för stor t-shirt som luktar underbart, med andra ord Felix, krypa ner under täcket och sova riktigt gott så jag orkar köra ett 8-23 pass på praktiken där killarna faktiskt verkar tycka om och acceptera mig.

Och alla ni människor där ute, ta er en stund och sätt er ner och skryt lite, om så bara att du tänker lite för dig själv. För du är bra, du är faktiskt bäst, du är unik och det finns bara en som du. Ingen kan bli lika bra som du, för ingen kan göra allt identiskt lika som du gör.

DU ÄR PERFEKT SOM DU ÄR!!

Godnatt alla där ute från en lycklig och fin tös

Känslomässigt störd

Herre min jesus är det inte när det är ledsamt som man ska sitta och gråta? Sitter just nu och gråter till youtube-klipp och känner mig sådär lagomt tuff. Sen att det är människor som gifter sig som är anledningen till att jag gråter, nej jag klarar inte av lyckliga slut och romantik. Nu är inte det här någonting som säger att jag vill gifta mig nu men när man får ett klipp visat för sig där killen friar genom att samla ihop 15 pers som dansar till Marry you med Bruno Mars och sedan hoppar han in själv på slutet, att det hela görs på Disneyland är inget minus.. Nej gud nu ska jag vilja mina stackars känslor och försöka mig på lite studier innan det är dags att träffa Stina för en trevlig middag oss gräsänkor emellan.

Måste ju faktiskt skryta lite med att jag både diskade, dammsög, plockade undan och skurade golvet innan jag åkte från Örebro imorse, varit och sagt upp lägenheten också. Riktigt duktig är jag ^^ Nej nu ska jag göra lite nytta innan jag blir allt för slö.. Hej då och ha ett gott liv

cissis städskola

Borde väl kanske lära mig lite av denna städskola också istället för att dricka kaffe och beställa pizza men jag är lat, trött och orkar inte bry mig. Fast en sak är säker, det suger att bo själv. Jag är inte gjord för att bo själv, jag är gjord för att ha människor runt mig, jag  blir galen annars. Galen är just vad jag håller på att bli nu tror jag, annars skulle jag väl inte bli galen när det inte går att beställa pizza via internet utan jag måste sätta på mig skorna för att göra det. Jaja jag skänker er ett gott skratt med dessa städskolefilmer som är (lite) sneda men ack så underbara^^ Detta är btw en del  av vad jag gör på min praktik, asgarvar och fjantar mig^^

Den stela skurstilen

Den sexistiska skurstilen

Den ridande skurstilen

Kan det bli vackrare:P

galenskap och tårar

Har nu införskaffat mig en av världens bästa filmer, Alice i underlandet och då är det självklart den teknande.. Sen att den är helt sinnessjuk och man drömmer lagomt mysko drömmar efter att ha sett den är ju en annan femma. Inte en film man ska se om man är jätte packad eller stenad förmodligen, men bra är den och den ger många skratt. För tänk om allt var vad det inte var och allt som det inte är skulle vara det som det inte är.. Tänk på den du!


Har precis som jag gjort många andra dagar funderat mycket, denna gång är det gråtandet som har fått mig att fundera. Var iväg och tittade på musikalen Annie och jo den har sina små sorgliga stunder men det är betydligt mycket mer glada och roliga.. Fast vad händer? Jo jag sitter och gråter som ett litet barn. När jag däremot ser vissa andra filmer som i princip alla gråter till då fäller jag inte en tår men igår så då jäklar. Imorse var det Ronja rövardotter på TV, jag var tvungen att gå därifrån för att jag grät så mycket. Vargsången, herre min gud så mycket som jag grät till den vet jag inte när jag grät till en film senast.

Men vad är det egentligen som får oss att reagera så starkt på olika saker? När det är barn inblandade eller kärlek och lyckliga slut då brister alla kanaler för mig och jag stortjuter medan andra gör det när det är sorgligt, vad är det som styr våra känslor eller är det vi som styr dom?

Hejdå från en just nu icke gråtande tös

Vi har i alla fall varandra

Jag är ingen person som går att beskriva. Jag är osynlig.
Jag kan inte förklara mig själv genom mina minnen. Jag tror inte jag har några.
Jag försöker ständigt hetsa mig att ta steget fullt ut. Jag tror att det skulle bli bra.
Jag har insett att mina tankar inte är mina egna, att jag i själva verket är oförmögen att tänka själv.
Tänk aldrig mer än tre år tillbaka i tiden.
För då kan det hända att du avslöjar dig själv.
Att du märker att du förvandlats till en produkt.
Ta ett fem år gammal fotografi och du ska se att masken faller, att du inte längre kan hålla det stela leendet.
Att det är kört.
Du har kört ditt ansikte i botten och inom kort kommer det inte vara något annat än köttslamsor.
Kartan över mumindalen har jag sparad.
Den är full av svarta fläckar.
Men det är inte alls symboler för oupptäckta landområden.
Det är bara vanligt skit som fastnat på vägen.

Är alla lika värda?

Ja då har jag fått nya bästa vänner då, Payen, Eresund & Wrangsjö måste ju vara de underbaraste och mest underhållande som finns (eller inte)..  Det här med praktiken har verkligen gett mig en annan syn på människor och ändrat mitt tankesätt på många olika vis. Man säger ju att alla människor är lika mycket värda och att alla förtjänar det bästa, men frågar du någon, vem som helst, så kommer de definitivt inte säga att någon som har mördat, misshandlat eller våldfört sig på barn etc etc.. förtjänar samma lycka och är värd lika mycket som någon som har skänt pengar till välgörenhet, gjort massa saker för att hjälpa till, har 4 fadderbarn.. Hur många tror ni egentligen kommer säga att dessa människor är lika mycket värda och förtjänar samma lycka? Jag har hört så många historier de senaste veckorna och har verkligen fått mig en tankeställare, många tror nog inte att alla kan förändras och jag kan erkänna att jag har inte varit helt säker på det heller men nu så är jag ännu mer tveksam för nu så har jag sett sådana förändringar, jag har sett människor som varit med om så otroligt mycket skit och gjort helt sjuka saker men som nu är de underbaraste och snällaste personer som inte ens klarar av att se sådant på tv. Jag tror att människan kan förändras, jag vill tro det. Jag vill tro att alla förtjänar samma lycka, men om man skadar ett barn på det sättet som jag har sett då vet jag inte om jag kan tro att alla förtjänar och är värda lika mycket.

Men jag vill så gärna tro det, jag vill tro att du och jag är likvärdiga, att människan innerst inne är god. Jag vill tro på en vacker värld.
Snälla låt mig tro att allt kommer bli bra och att livet någon gång kommer bli rättvist och människor inte ska behöva lida för andras misstag, låt mig tro det om så bara för en sekund..

Hejdå från en nu rapportskrivande tös

Hemskickad och ynklig

Jaha det var den dagen det, man tror det ska funka men ta mig tusan att det gör heller. Så  istället för att vara på praktiken sitter jag här, snoret rinner, kroppen värker och fryser som en döende säl på grund av febern.

Har funderat mycket över människor den senaste tiden, något som jag lärt mig av den tid jag tillbringat på praktiken är att man aldrig ska dömma människor efter vad man ser. Jag umgås varje dag med helt underbara människor, så snälla och oskyldiga sen ser man deras bakgrund och kan inte förstå hur de kan vara så glada och se ut att må så bra efter allt de varit med om.. Jag beundrar verkligen dessa människor och de har verkligen ändrat min människosyn. Människor är inte alltid vad vi tror, första intrycket är kanske viktigt men det är ännu viktigare att se människan bakom, personen du möter kanske har en jätte dålig dag, har mycket att tänka på.. Man kan inte alltid lita på första intrycket och på vad man ser, man måste tänka efter lite och ge folk en andra chans..

Men nu orkar inte min hjärna tänka mer, ska försöka plugga lite innan den lägger av helt och jag dör på soffan eller liknande.. Skänker ett stor tack (eller inte) till min kära Felix som smittat mig

Halsdukar och musik är rätta metoden för att ta sig till jobbet, ser inte allt för ynklig ut där va:)

Hejdå från en ynklig och sjuk liten tös

Törnrosa fick faktiskt sova!

Ibland när man tror att man har det som bäst, man känner verkligen att livet är toppen och man kan njuta av stunden. Ja då kommer gud och slår en med en slägga i huvudet. Nu har jag sovit nästan hela helgen och jag är lika trött fortfarande. Känns som jag inte har sovit på år och sedan kört ett triatlon. Det hela är ganska ironiskt, 26 december förra året var senaste gången jag hade anfall och innan det var jag fri nästan ett helt år. Positivt att det inte kommer ofta men jävligt irriterande att det kommer så att man nästan kan börja tro att det försvinner.. Ähh va fan det är bara att köra på.
Va skönt allt skulle vara om man fick leva i en saga, inga problem och blev det något så kom prinsen och sen var allt topp igen. Nu har jag ju min prins men ändå, i sagor så är allt så enkelt.. Eller njae kanske inte, Törnrosa var tvungen att sova i hundra år, Askungen var tvungen att slava för sina systrar och styvmor, Snövit var tvungen att rymma ut i skogen för att inte bli dödad och där fick hon bli extra morsa åt sju små dvärgar.. Egentligen är det nog ganska pissigt att vara med i en saga..
Skulle jag hamna i en saga så skulle det lätt vara Alice i underlandet, så jävla soft med pårökta maskar, gunghästar som flyger, maniska kaniner.. Jag älskart!!

Nej nu ska jag vara duktig och plugga lite innan familjen Whiss/Krantz kommer hem, ska försöka bli klar med så mycket som möjligt tills imorrn när jag ska fixa dokumentationen på praktiken..

Hejdå från en försök till duktig och studerande tös

flockdjur

Människan är ett flockdjur, det märks inte alltid men går du utanför din dörr och ser dig omkring så märker du det snabbt. En tågstation, herrarna i kostym kommer i grupp, de fyra poptjejerna tillsammans, idrottsmänniskorna, de deprimerade, de glada.. Alla går de i flock. De går tillsammans med likasinade, med sin ras. Sen ser man dem, de där som går själva, som inte riktigt känner att de passar in, man ser hur de undviker ögonkontakt, hur de rycker till när de stöter ihop med en annan person. Varför är det så? Varför lever vissa människor i flock och några blir själva?



Jag dömmer ingen, jag gör det ju själv, går i flock. Jag umgås hellre med folk som jag kan prata med och som har samma åsikter som mig, det är naturligt att det blir så. Man vill inte hamna i konflikt med människor och söker sig därför till människor som du kan förstå och som kan förstå dig, ett ställe där du känner att du hör hemma, personer som du passar ihop med. En mörkhyad person är knappast bästa vän med någon som har rasistiska åsikter, en person som är jätte emot armen och det militära har antagligen inte en bästa vän som är med i det militära och anser att krig är nödvändigt. Ni ser vart jag vill komma, man har automatiskt lättare att umgås med människor som man delar åsikter med.

Fast varför ska det vara så? Varför ska det vara så svårt att kunna umgås med någon trots att man inte är lika, trots att man inte kommer från samma kultur, har samma åsikter, har samma levnadsförhållanden. När jag ser på mig själv så vill jag se en person som kan umgås med alla slags människor, sen tänker jag efter.. I alla mina vänner kan jag se likheter gentemot mig, vi har samma humor, förstår varandras tänkande. Sen tänker jag en extra gång och inser att alla mina vänner och bekanta är otroligt olika varandra. Jag har allvarliga vänner, skrattande och tjoande vänner, vänner som jag kan gråta ut hos, vänner som jag kan parta loss med. Alla är de underbara personer och alla har de en speciell plats i mitt liv och mitt hjärta, just därför att de är så olika varandra, att de är så lika men ändå olika mig. Jag älskar dem för precis vad de är inte för deras musiksmak, hur de klär sig, deras religiösa åsikt.. Nej, jag älskar dem för de personer som de är, för hur de lyser upp mina dagar.

Men mest av allt älskar jag dem för att de är så olika mig 

Hejdå från en tös som längtar efter 1:a december

Kom och ta mig Jimi!

Här sitter jag då i nya läckra klänningen och försöker packa ihop lite, inser hur hemskt mycket folk måste ha saknat att veta vad jag sysslar med och vad som rör sig i mitt huvud.

Tänkte faktiskt idag vara lite stolt över mig själv. Jag har den senaste tiden varit den bitchigaste och argaste flickvän en människa kan vara men jag har även orsak till det och hela skiten har grundats på Uppsala och Felix nya jobb. Först när jag fick reda på att han fått fast tjänst där blev allt svart och jag ville mest slå ner allt i min omgivning men nu har jag börjat inse det och sakta men säkert så börjar det kännas som att det kommer att funka. Det kommer vissa stunder vara hemskt att bo i Örebro själv när han bara är hemma på helgerna men vi kommer behöva pengarna och han trivs där. När han trivs så bra och känner att han verkligen kan utvecklas där och dessutom får både bättre jobb och lön, vad har då jag för rätt att säga att han inte ska ta jobbet? Jag kan lägga några ord men jag kan inte hindra honom och det har jag aldrig velat även om det har varit hemskt vissa stunder. Så distans är pissigt och tröttsamt, det är frustrerande att bara kunna prata i telefon några minuter varje dag eftersom man går om varandra med jobbtider. Men det går, så länge man pratar med varandra, stöttar varandra och försöker. Ja då går det, jag har otroligt svårt när saker inte blir som jag själv vill ha det eller har planerat det men man kan inte alltid få som man vill så man får försöka anpassa sig och göra det bästa av situationen.
För vad säger man, kärleken övervinner allt

Lyckliga jag, 19 år och världen framför mina fötter.. Ja då kunde inget hindra mig och det kan det inte nu heller!

Hejdå från en tös som snart är påväg till Uppsala

gomorron gomorron hör tintin..

Efter en hel natts god sömn är jag redo att ta tag i böckerna och datorn.. Toppen helg då jag fått umgås med pojken min och haft allmänt trevligt. Börjar tycka att Frida är väldigt bra att ha, speciellt när man kommer hem efter lång dag på praktiken och man verkligen behöver något gott att äta, jo men då brukar där finnas en räkmacka och någon god bakelse.. och det mina vänner är något som är UNDERBART att komma hem till.

Hade ju femte dagen igår på praktiken och med tanke på att jag körde passet mellan 09-23 igår så är jag hyfsat slut i kroppen men men.. med lite kaffe i kroppen så kommer jag nog överleva även denna dag. Hade ju tänkt visa mig utanför dörren idag men blir inte det minsta sugen på det när jag ser vädret, grått, blåsigt och regn..Men men ut med lilltussen ska jag i alla fall och de får nog bli min utomhusvistelse om jag inte har den stora turen att Stina vill och har tid att träffa mig:)

Hejdå från en liten myspysig tös

In some ways we grow up.
We have families, we get married, divorced.
But for the most part we still have the same problems that we did when we were 15.

No matter how much we grow taller, grow older
we are still forever stumbling.
Forever wondering, forever... young.

Fjärde dagen ÄNTLIGEN!!

Toppen dag på jobbet, fått ihop fakta till första delen av rapporten så nu ska den bara arbetas med så den blir snygg, lite jobbigt med det här hur jag ska referera men jaja jag får väl göra det bästa. Även stött på en av de märkligaste saker som man kan tycka om, kokt hotdog? Inget som rekomenderas från säker källa.. Tänk er att äta.. Nej usch bland det äckligaste jag sett, men men folk tycker om olika saker. Även skaffat ny plugg till örat, svart med rosa stenar BLING BLING! Jag älskarn, ville ju ha tunneln men fanns pissigt nog inte min storlek men såg då den här och blev kär.

På tal om att vara kär så kommer snart Felix, eller snart och snart den där timmen som väntar känns väldigt lång men fokuserar jag mig på studierna så borde det gå ganska fort, hoppas jag i alla fall.. Måste även trycka bort känslan av att jag är gigantiskt hungrig trots den gigantiskt goda räkmackan jag käkade till lunch och den portion med pommes och korv som jag fick på jobbet. Har ännu en gång lyckats haft sönder en dator, nu laggar laddaren igen och glappar som bara den vilket är hemskt irriterande!

Ska göra lite nytta nu och fortsätta vara sådär himla smart som jag alltid är:)

Hejdå från en smart men tydligen omodern tjej

tredje dagen och jag är kär

Jo men då var tredje dagen gjord och jag trivs bara mer och mer på VFU;n. Har idag visat att jag faktiskt trots mina gymnasiebetyg är ganska duktig på kemi, även matte lyckades jag förstå... Eller njae, tills det kom upp tal som var mils långa då stängde min hjärna av sig. Har även fått mina otroligt musikaliska kollegor att göra en låt tillägnad bara mig, "praktikant gör som du ska" heter den tydligen. Tror den skapades för att jag skulle sluta sjunga på askungen, vilket jag gjort hela dagen (tror folk blev lite trötta på det)..

På tal om musik är jag helt kär i den här låten!! Känns ganska bra med den nu när man är bitter över just det.




MÅSTE tillägga att jag varit duktig och vuxen idag och skaffat mig sparkonto för nya lägenheten och satt in 6000 där^^

Hejdå från en duktig liten tös

Sis mördarmaskinen

Hemma efter andra dagen på VFU;n och har idag blivit Sis mördarmaskinen, låter hemskt men ack så harmlöst det är. Personer som känner mig väl vet hur jag kan leva mig in i saker väldigt lätt, samma sak idag.. Får möjligheten att spela tv-spel, Eragon, med en av grabbarna. Detta resulterade till slut i att jag och killen jag spelar i bildar världens bästa team, alla de andra som bor där kommer och sätter sig och tittar inklusive en av de andra som jobbar och detta enbart för att jag är så inne i spelet. Så otroligt vackert när jag sitter där och ropar att jag behöver skydd och inte kan gå någonstans för att jag måste döda det *** trollet.. Så tack vare mina otroliga skills och inlevelse förmåga så har jag nu automatiskt blivit en topp mördarmaskin.. Njuter otroligt mycket faktiskt^^

Gårdagen var hemsk, då menar jag verkligen hemsk.. Inte för att jag inte tyckte om killarna eller de som jobbade där utan för alla intryck som kom och alla känslor. Idag däremot så har det varit toppen, jag har fått umgås mer med killarna och träffat alla som jobbar där.. Det kommer nog bli bra det här, luktar även helt ljuvligt där Mia står och gör en kycklingsoppa.. Nej det här kommer bli två bra månader det har jag bestämt mig för, det kommer gå bra och jag kommer fixa allt med skolan. Ska även tilläggas att jag idag lärt mig att Evert Taubes barnbarn heter Jesper..

Ska läsa igenom ett seminarium nu och sen skicka in det trots att det ska in först om två veckor, men då kan jag fokusera på annat sen istället vilket kommer behövas..

Hejdå från en ganska nöjd tjej

Välkommen känslorus

Första dagen på Claesborg är gjord och var länge sen jag blev så känslomässigt påverkad av någon persons historia. Dessa killar är.. ja  det går bara inte att förstå. Har inte hunnit bekanta mig så mycket med dem än och kommer nog ta ett tag innan de pratar med mig lite mer men det känns bra hittills, kan bli en riktig utmaning för psyket men även en otrolig upplevelse. Tack gode gud för att jag har en otrolig handledare och för att resten av personalen är helt toppen som erbjuder sig att hjälpa mig med allt plugg så mycket de bara kan.

Man inser inte hur otroligt mycket ens vänner betyder för en förrän de inte är där, mina absolut bästa vänner befinner sig nästan en och en halv timme med tåg härifrån. Personer som jag umgåtts dagligen med kan jag inte bara springa över till när jag behöver prata av mig eller bara ta en kopp te och snacka skit. Kommer hem om två veckor, vilket känns jävligt lång tid men kommer nog gå väldigt fort med tanke på att jag kommer vara på praktiken en stor del och annars plugga.

Snart november vilket innebär att vi ska och titta på lägenheten, sen december vilket innebär att vi flyttar som ska bli otroligt skönt och kul. Det kommer bli toppen med en ny lägenhet, större, finare, fräschare, bättre område, men framför allt kommer det bli väldigt stort och nytt för lilla mig..

Hejdå från en väldigt känslomässigt utmattad tös

Första dagen

Då var första dagen i Skövde påbörjad, kommer ägna denna dag enbart åt att skriva rapport och övriga skolarbeten så man slipper stressen sen. Hade tänkt lägga upp lite bilder härifrån men har duktig som jag är glömt sladden till kameran men får ge uppdatering via text ist.

Tror inte att någon förstår hur skönt det är sitta i en soffa, titta på barnprogram och befinna sig ex antal mil från Brickebacksområdet. Kommer självklart sakna mig underbara Angie, Baki, Daria och Denise men att befinna sig här och kunna slappna av det är topp. Imorgon första dagen på VFU och då kommer det bli bättre uppdateringar:)

Hejdå från en nu lugn och avslappnad liten tös

WET!!!

Ibland blir man lite förvånad över folks intelligens faktiskt.. Är i skolan och ska disskutera tentarättningen när jag går förbi två nollor, anledning till att jag kan säga att det var nollor är pga nollebrickorna så inget elakt nu.
Iaf tillbaka till smartheten..
Nolla nr 1; Jag vet inte vad jag tycker om retorik än..
Nolla nr 2; Nej det verkar ganska tråkigt faktiskt.
Nolla nr 3; (Fullt seriös) Vadå tråkigt? Det är ju underbart att ha rätt, sen att vara rik är ju ännu bättre.

Ja herregud man får verkligen hoppas att det där inte är någon som ska utbilda sig till något där det krävs att man använder hjärnan, men jag fick mig ett gott skratt iafXD

Hejdå från en regnfuktig liten tös

Jag kan allt, i alla fall i smyg

Om jag tänker så är jag nog faktiskt bra på allt, jag döljer det bara ibland så alla runt mig inte ska känna sig totalt kassa. Fast det var ju någon som sade att styrkan är att kunna erkänna sina svagheter. Visst vi har alla våra svagheter, jag är otroligt duktig på att skjuta upp saker i sista sekund och sedan vara tvungen att stressa som bara den vilket gör att jag inte kan göra så bra ifrån mig som jag egentligen kan, FY PÅ MIG!

Men nu har jag inget att stressa över faktiskt och då blir jag rastlös, jag har glömt bort vad man gör när man inte har ett fullspäckat schema.. Bakat muffins, spelat lite tv-spel, blivit godkänd på salstenta, underkänd på hemtenta, garnet till stickningen har tagit slut så nu måste jag köpa nytt, läst ut en bok, diskat.. Va tusan ska jag göra nu?

Sitter även och funderar på myter angående olika saker då jag haft ett otroligt rogivande samtal med nickö.. Så tänkte bara ge er killar en liten hint om hur vi tjejer egentligen tänker, i detta fall angående sex eftersom det var det som kom upp under samtalet..

Storleken har betydelse - Ja till viss del, det ska inte ljugas om men definitivt inte så mycket som killar verkar tro och tekniken har större betydelse, kass teknik=värdelöst oavsett storlek.
Killar vill ha mer sex än tjejer - falskt, sexlusten ser olika ut hos alla och i relationer så är det faktiskt oftast tjejen som vill ha mer sex.
Bara för att du hoppar i säng med någon på första dejten är du inte någon relationsperson - gasch hur dum är världen, såklart man kan vara en person som tycker om att ha en relation men känns det rätt så är det väl såklart man kan få hoppa i säng med någon på första dejten..
tjejer tittar inte på porr - haha ojoj, jag kan sätta en hundring att de flesta tjejer man möter på stan någon gång under sitt liv har tittat på porr, om inte för njutning så för att få sig ett gott skratt, för när blev porr något som man kan ta seriöst..
Det finns så många myter så det är inte lönt att skriva ner alla.. men killar inte för att göra er ledsna men antagligen så har tjejen som ni ligger/legat med fejkat en eller flera gånger för att göra dig glad..

Jag är frisk!!

Fick uppgiften på 200 sidor som det ska skrivas om och sedan lämnas in på torsdag.. och jag är klar redan? Va tusan ska jag göra nu? När hade jag senast ingenting att göra? Får väl prova på något så spännande som ingenting då, kanske ska passa på att sticka, läsa lite och bara ta det lugnt framför tv,n innan jag börjar bli spänd inför samtal från Felix om jobbet.
På tal om samtal, jag är inte stenad längre! Lyckades få tag på läkaren som skrev ut de rätta tabletterna åt mig så nu är allt frid och fröjd, har dessutom fått reda på att antalet vita blodkroppar nu är som det ska, har nog inte blivit så lättad över ett brev från läkaren som jag blev när jag fick reda på det. Att få mer tabletter har nog inte heller gjort mig så glad som jag blev igår.. Sen alla människor som frivilligt vill använda sig av droger innan de har fastnat i ett beroende, jag förstår det inte! Jag har aldrig varit med om en så obehaglig känsla som den jag hade igår och jag hoppas jag aldrig någonsin kommer få den igen, jag skrattade åt ord som jag inte ens skulle reagera på i vanliga fall. Folk som gick förbi mig blev något som jag bröt ihop totalt av. Man vet att det inte är något som är kul men det går inte att sluta, man skrattar och skrattar tills jag inte visste vad jag skulle göra sen blev det plötsligt bara slut. Nej fy farao, nästa gång jag tvekar på medicinen ringer jag direkt..

Visst är de nya tallrikarna snygga btw

 Hejdå från en liten tös som inte riktigt vet vad hon ska göra..

tick tack tick tack

Tiden går, skolan har börjat och jag har redan börjat skjuta saker åt sidan.. Frågan är hur det här året kommer gå. Praktiken kanske kommer funka men sen? Jag vet inte plugga är inte något som känns som det jag vill allra helst. Jag vill ut i livet, jobba, träffa människor.. men vad gör jag? Jag sitter här och gnäller. Har plockat runt i lägenheten halva natten men det är lika förbannat stökigt ändå så ska ta och fortsätta nu så jag kan fokucera på pluggandet utan att må dåligt av att det är förbannat stökigt när jag kommer hem.. Så dags att bädda i nya lakan och vika tvätt, ha ett roligt liv ni som är lite mer positiva än mig för nu är jag bara bitter..

Hejdå från en väldigt frustrerad tös som inte kan sluta städa

pojkar i kemisk obalans, kärlek och kaos

Det här har nog varit en av de mest.. underbara, roliga, skrattretande och kaotiska i hela mitt liv.. Börjar med att jag med min otroliga smarthet listar ut vart ett hus i Uppsala ligger och lyckas ta mig dit, trots att jag aldrig varit i Uppsala i hela mitt liv.

Klockan 07:50 sätter jag mig på ett tåg med inredning som ser ut att inte ha blivit bytt under de senaste 20 åren, men med hjälp av stickningen, min otroliga tur och Calma som domnar bort hela käften så slapp jag den vanliga åksjukan som tåg ger mig.

Cirka klockan 10:20 befinner jag mig på Uppsala station efter att ha färdats med skrangligt tåg och en lika skranglig buss, in i en taxi och färdas mot kärleken.

Eftersom pojkar tydligen inte är så sugna på att vara vakna klockan halv elva en lördagsmorgon, kemisk obalans? Så lyckas jag fjäska för en herre som låser upp, smyger in och inspekterar alla rum tills jag hittar rummet där min Felix ligger och snarkar. Väcker honom med en kyss och får en reaktionen som ser ut som, vad gör du här? drömmer jag? va fan händer? låt mig vara! Efter någon minut när chocken lagt sig så blev reaktionen iaf bra och alla blev vi glada. Sen att första tanken som dyker upp när flickvännen väcker honom med en kyss är; Va fan håller Johan på med.. vet jag väl inte är den bästa men men.. Resten av dagen kan kortast ner till, en god brunch på stan, otroligt roliga skratt och händelser. Pojkar i kemisk obalans kan vara väldigt roliga, speciellt om de är jävla bakis samtidigt och dagen innan fått misslyckade kvart i tre ragg.. Underbar! Eller man kanske ska säga Awesome!!

Dag 2

Efter en natt med dålig sömn bestämmer vi oss för att nu krävs det mat, så hand i hand vandrar vi in mot centrum för att hitta något att stoppa i våra arma magar, grekiskt på en lite mysig restaurang längs vattnet i Uppsala blir ju faktiskt lite romantiskt. Mätta och belåtna drar vi oss hemåt för att kurrera de stackars pojkarna, med andra ord ge dem sprite och cigg..

 

Till oss som inte behöver kurreras räcker det gott med kärlek och en hasselnötslatte från waynes:)

Hemresan
Det är väl härifrån det borde finnas mest bilder med tanke på det kaos som uppstod men för att korta ner det lite..
Färd mot Enköping med en försenad buss där taklucka är trasig, leder till missat ett tåg, 5 skänkta kronor till Enköpings största spelnördar, skällt ut SJ och UL, diskuterat nollning och åkt samma taxi som professor Montgomery.

Äntligen hemma och väntar på samtal från läkaren, trött på att vara stenad..

Hejdå från en ofrivilligt stenad liten tös (som är lagomt trött på läkare)