Det stormar i min kropp just nu, jag är förvirrad och vet inte hur jag ska hantera verkligheten. Att sitta själv här i nya lägenheten är värre än i gamla, det känns så ensamt när man befinner sig i en större lägenhet, sitter själv vid ett köksbord och äter mat. Ensamhet är något av det värsta du kan känna, du kan inte kontrollera det och det går inte att hantera det alltid. Vissa stunder kanske du vill vara ifred, men ensam, ensam är inget som någon vill vara. Att inte ha någon som finns där för dig, någon att prata, skratta eller sitta tyst med. Någon som förstår dig och som du förstår.
Att vara själv här, att komma hem till en tom lägenhet, att veta att jag kommer somna och vakna ensam. Ja det är något av det absolut värsta jag vet. Att inte ha någon som stöttar eller håller om mig när jag behöver det, att känna saknaden efter värme.. Ja det är den värsta känslan som finns.
Måndag till fredag är den jobbigaste tiden som finns, är man van vid att ha någon hos sig så blir allt lite jobbigare när du är själv. En så enkel sak som att laga mat blir hemskt när du vet att du kommer att sitta och äta den ensam.
Allt blir så mycket lättare när man är två
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar