Sitter med en huvudvärk som svagt håller på att ebba ut när jag får se något som imponerar stort på mig, slalom, då menar jag inte vanlig slalom vilket är otroligt kul att titta på och man vill inget hellre än dra på sig kläderna och flyga ner för backen. Men det som imponerar på mig är föråkaren, nu har jag minne som en död flodhäst så jag minns inte vad människan, före detta tävlingsåkare, hette men denna man var för några år sedan med om en stor skidolycka och blev tvungen att amputera ena benet. Nu ligger han i topp i världen och har vunnit paralympics, sådana saker imponerar på mig, människor som aldrig ger upp. De som visar att man ska fortsätta kämpa, ja det är sådana saker som är viktiga.
Känns ganska overkligt att det är julafton på lördag, kan inte riktigt greppa det men just nu så greppar jag inte så mycket. Håller på att bli den galna kattanten, ni vet den där gamla tanten som har femtion katter, pratar för sig själv och är allmänt konstig. Lite så känner jag mig, ja om man bortser från katterna för det har jag inga men pratar för mig själv gör jag och går omkring och muttrar här i lägenheten i sunkiga kläder. Tummen upp för att vara själv och konstigheter, eller nja.. det suger ärligt talat att prata med sig själv och att vara ensam.
Fast det är jävligt coolt med paralympics!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar