Har nu försökt i två timmar men hur mycket jag än stirrar på dataskärmen och böckerna desto mindre fattar jag, det är som att någon suddat ut en stor del av min hjärna. Jag kan inte fokusera på något mer än allt läkaren sagt, höj medicindosen ännu mer, göra ett eeg-test, får se vad som händer, ring in om det händer något. Just nu så kretsar större delen av mitt liv av att klara av vardagen och alla ändringar i medicinen, att kunna göra det som krävs av mig på praktiken känns helt omöjligt när hjärnan inte fungerar. Humöret svänger konstant och jag kan ena stunden skälla ut någon för ingenting och i nästa stund sitta och gråta, frågan är hur jag ska orka med dessa ändringar igen. Tänker tillbaka och minns alla de gånger jag bråkat med medicinering och vet vilket helvete det kan leda till, det är verkligen ingenting jag har tid med just nu. Jag har skola att sköta, hantera en flytt, jobb.. Det pågår för mycket i mitt liv just nu för att jag ska orka med det men om det är vad som krävs för att jag ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt så får jag väl ge mig in i helvetet än en gång. Men trots att jag är trött, bitter och frustrerad så ska jag ta mig igenom det, jag ska klara av det här och satsa allt och lite till för att bli bättre. Ingen ska få tycka synd om mig, ingen ska se mig som svag, jag ska visa världen, mig själv och läkarna att jag kan, att jag kommer klara mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar