Som hugget i sten

Jag visste att man kunde sakna en människa, men att sakna någon så här offantligt.. Det är smärtsamt och river av mig på mitten, bryter ner min ork och suger ur all vilja. Den mysiga julkänslan som funnits i lägenhen har nu bytts ut mot en gran som osar ensamhet och pepparkakor som smakar tomhet. Stunder som den här så vill jag bara gömma mig under täcket, krypa ihop till en boll, bli omfamnad och vaggad till sömns. Jag vill inte visa mig utanför dörren och låtsas vara glad när jag egentligen vill skrika rakt ut av frustration. Le vill jag inte göra när jag inte har någon anledning, uppskatta det jag gör vill jag inte när jag ser vad andra gjort, klaga över mitt liv kan jag inte göra när jag sett hur andra har det. Jag tar mig i kragen och ler