Så förbannad som jag är nu har jag inte varit på länge, jag har slängt saker i väggarna, sparkat på stock och sten, gått på promenad, diskat och spelat hög musik men ingenting hjälper. Så nu drar jag min gräns! Jag tänker inte någon förnedra mig på det här sättet, jag har de senaste dagarna blivit kallad omogen, barnslig, respektlös, korkad, fått höra att jag inte bryr mig om andra människor, bara ser saker ur mitt eget perspektiv och att jag är trångsynt. Att jag inte vet vad jag pratar om och att jag inte förstår hur det är att möta människor med fördomar om epilepsi.

Allt detta beror enbart på att jag satt och leta efter en hemsida där jag kunde diskutera framtid och föräldraskap med andra personer som har epilepsi. När jag väl hittar en hemsida så visar det sig dock att deras största problem var att de inte kunde arbeta heltid eller ändra medicinen utan att prata med läkaren. När jag då komentera detta så tog det inte lång tid innan folk började klaga..



Om jag nu är så jävla trångsynt och barnslig, varför försöker jag då hitta någon annan att prata med som sitter i samma situation. Folk kan få komma med vilka fördomar de vill, ställa vilka frågor de vill till mig. Men jag tänker fan inte acceptera att någon kallar mig för dessa saker när de inte vet hur mitt liv ser ut, om de inte vet hur mycket problem jag har med medicinen. Nu låter det som jag bara tycker synd om mig själv men det är inte det som är grejen, saken är den att när folk klagar på att där finns fördomar och sedan själv har mycket större och starkare sådana så borde de snarare hålla käften istället för att klaga. Nej nu har jag fått nog av dessa människor och tänker istället strunta i deras jävla ord och inte ägna en sekund åt att ens leta efter människor som sitter i samma position eller har svar på mina frågor.

Hejdå från en flyförbannad tös