Det är något speciellt med sjukhus, det är en speciell doft, stämning, kemi och spänning i luften. Ingen vågar riktigt möta någon annans blick i rädsla för att verka nyfiken eller dömmande, men ändå är alla lika, alla har något gemensamt som man inte möter på gatan. Alla är här för att de vad som inte stämmer ibland nervtrådarna, vad som gör att hjärnan inte fungerar som den ska. Man kan se skillnaden på de som inte varit där förut, se hur de reagerar på ljudet från ringklockan vid informationsdisken, hur besvärade de är av damen som smackar när hon andas. Man kan se vilka som varit här förut, tjejen med som kommer och hämtar några tidningar samtidigt som hon bär på EEG-dosan med sladdar fästa på huvudet, där finns mannen som uttråkad sitter och tittar i en trädgårdstidning.
Ibland så är det tydligen bra att inte ha något att göra på dagarna, läkaren ringer kl 11:00 och säger att de har en inställd tid kl halv två, med andra så bara att göra si ordning och sätta sig på bussen för att åka ner till neurologen och göra ett EEG och med tanke på att väntetiden i vanliga fall är ca två månader så känns det ganska bra att jag fick vänta två veckor och om några veckor får svar på vad som ska göras åt problemen som dykt upp. Har även för första gången fått se hur min hjärnkurva ser ut och det är faktiskt riktigt coolt, tänk att man kan se hur ögonen rör sig, hur musklerna rycker till ibland, se hur hjärnan reagerar beroende på hur man andas eller vilket ljus som finns runt en.
Nej nu är det dags för medicin, diska och laga mat så jag kan gå och lägga mig tidigt och är pigg imorgon när det är färd mot vårdcentralen.
Hejdå från sjukhusets VIP-gäst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar