Har nu införskaffat mig en av världens bästa filmer, Alice i underlandet och då är det självklart den teknande.. Sen att den är helt sinnessjuk och man drömmer lagomt mysko drömmar efter att ha sett den är ju en annan femma. Inte en film man ska se om man är jätte packad eller stenad förmodligen, men bra är den och den ger många skratt. För tänk om allt var vad det inte var och allt som det inte är skulle vara det som det inte är.. Tänk på den du!
Har precis som jag gjort många andra dagar funderat mycket, denna gång är det gråtandet som har fått mig att fundera. Var iväg och tittade på musikalen Annie och jo den har sina små sorgliga stunder men det är betydligt mycket mer glada och roliga.. Fast vad händer? Jo jag sitter och gråter som ett litet barn. När jag däremot ser vissa andra filmer som i princip alla gråter till då fäller jag inte en tår men igår så då jäklar. Imorse var det Ronja rövardotter på TV, jag var tvungen att gå därifrån för att jag grät så mycket. Vargsången, herre min gud så mycket som jag grät till den vet jag inte när jag grät till en film senast.
Men vad är det egentligen som får oss att reagera så starkt på olika saker? När det är barn inblandade eller kärlek och lyckliga slut då brister alla kanaler för mig och jag stortjuter medan andra gör det när det är sorgligt, vad är det som styr våra känslor eller är det vi som styr dom?
Hejdå från en just nu icke gråtande tös
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar