Törnrosa fick faktiskt sova!

Ibland när man tror att man har det som bäst, man känner verkligen att livet är toppen och man kan njuta av stunden. Ja då kommer gud och slår en med en slägga i huvudet. Nu har jag sovit nästan hela helgen och jag är lika trött fortfarande. Känns som jag inte har sovit på år och sedan kört ett triatlon. Det hela är ganska ironiskt, 26 december förra året var senaste gången jag hade anfall och innan det var jag fri nästan ett helt år. Positivt att det inte kommer ofta men jävligt irriterande att det kommer så att man nästan kan börja tro att det försvinner.. Ähh va fan det är bara att köra på.
Va skönt allt skulle vara om man fick leva i en saga, inga problem och blev det något så kom prinsen och sen var allt topp igen. Nu har jag ju min prins men ändå, i sagor så är allt så enkelt.. Eller njae kanske inte, Törnrosa var tvungen att sova i hundra år, Askungen var tvungen att slava för sina systrar och styvmor, Snövit var tvungen att rymma ut i skogen för att inte bli dödad och där fick hon bli extra morsa åt sju små dvärgar.. Egentligen är det nog ganska pissigt att vara med i en saga..
Skulle jag hamna i en saga så skulle det lätt vara Alice i underlandet, så jävla soft med pårökta maskar, gunghästar som flyger, maniska kaniner.. Jag älskart!!

Nej nu ska jag vara duktig och plugga lite innan familjen Whiss/Krantz kommer hem, ska försöka bli klar med så mycket som möjligt tills imorrn när jag ska fixa dokumentationen på praktiken..

Hejdå från en försök till duktig och studerande tös