Ett nytt år, nya möjligheter?

Ibland så vill man spola tillbaka tiden lite, hade en helt fantastisk nyårsafton med underbara vänner som jag träffar allt för sällan, man inte vad man saknar vissa saker förrän man möter dem igen efter lång tid. Men det ska det bli ändring på, får väl göra lite bättre försök att hålla kontakt med folk. För jesus och allah vad jag insåg i helgen att jag saknade vissa människor. Det är väl tur att det finns internet och telefoner iaf^^

Ja men då var det ett nytt år då.. Det är nu man ska avlägga nya löften, man ska börja träna, äta nyttigare och vara den ultimata perfekta människan. Något som förvånar mig när jag ser och hör alla de nyårslöften som människor runt mig sätter så inser jag att allt blivit så ytligt, 9 av 10 personer säger att de antingen ska börja träna mer eller äta nyttigare, ofta samma sak. En del ska spara pengar, andra ska skaffa sig bättre betyg i skolan. Men vart är de där människorna som verkligen gör något för att vara lycklig och göra andra lyckligare. Jag sätter inga nyårslöften för jag vet att jag alltid bryter dem men jag har mål, mål som jag siktar på och når jag dem så sätter jag upp nya. Jag vill resa, jag vill leva livet, träffa nya vänner och upptäcka nya saker. Jag struntar i om jag får ett VG eller G i skolan så länge jag klarar mig är jag nöjd. Jag kan klara av att jag inte har kropp som Lindsey Vonn och att jag inte kan vara bäst på allt. Det gäller helt enkelt att se den bistra verkligheten och ändå vara nöjd med livet. Jag sitter här i min fina lägenhet, jag har underbara vänner som jag kan prata med när jag vill och om vad som helst. Jag har en pojkvän som förstår mig och som älskar mig. Så varför ska jag ge några nyårslöften om hur jag ska förändra mitt liv när jag har det jag behöver och sätter jag upp några så bryter jag dem ändå..
Nej åt helvete med nyårslöften, börja med något bra och sätt upp nya mål när som helst. Det behövs inga datum för att göra förändringar i livet..

Få ut något av alla tankar..

Jag är riktigt kass på att uppdatera världen om mitt liv och har hela tiden fullt upp med att hålla koll på mig själv. Då är julen slut och lite skönt är det faktiskt, jag älskar julen men nu är det ganska gott med vanlig mat och tillbaka till det vanliga livet och vardagen. Har en offantligt gigantisk bra planering inför veckan, träna några pass, sitta hemma i soffan, dricka te, läsa, spela lite tv-spel, umgås med lite folk.. Ja den här veckan ska jag bara ha det allmänt skönt och njuta av livet för efter nyår så kommer det vara helt omöjligt att ta det lugnt eftersom hela mitt liv kommer bestå av böcker och plugg då, förhoppningsvis lite jobb också. 

Nej nu ska jag ta tag i det här och cykla iväg för att köra en sväng på gymmet innan det är dags för att städa undan här i lägenheten och kanske stoppa något i magen. 

                                                 Hej då från mig och min fina garderob!!

Jag är imponerad!!

Sitter med en huvudvärk som svagt håller på att ebba ut när jag får se något som imponerar stort på mig, slalom, då menar jag inte vanlig slalom vilket är otroligt kul att titta på och man vill inget hellre än dra på sig kläderna och flyga ner för backen. Men det som imponerar på mig är föråkaren, nu har jag minne som en död flodhäst så jag minns inte vad människan, före detta tävlingsåkare, hette men denna man var för några år sedan med om en stor skidolycka och blev tvungen att amputera ena benet. Nu ligger han i topp i världen och har vunnit paralympics, sådana saker imponerar på mig, människor som aldrig ger upp. De som visar att man ska fortsätta kämpa, ja det är sådana saker som är viktiga.

Känns ganska overkligt att det är julafton på lördag, kan inte riktigt greppa det men just nu så greppar jag inte så mycket. Håller på att bli den galna kattanten, ni vet den där gamla tanten som har femtion katter, pratar för sig själv och är allmänt konstig. Lite så känner jag mig, ja om man bortser från katterna för det har jag inga men pratar för mig själv gör jag och går omkring och muttrar här i lägenheten i sunkiga kläder. Tummen upp för att vara själv och konstigheter, eller nja.. det suger ärligt talat att prata med sig själv och att vara ensam.

Fast det är jävligt coolt med paralympics!!

Som hugget i sten

Jag visste att man kunde sakna en människa, men att sakna någon så här offantligt.. Det är smärtsamt och river av mig på mitten, bryter ner min ork och suger ur all vilja. Den mysiga julkänslan som funnits i lägenhen har nu bytts ut mot en gran som osar ensamhet och pepparkakor som smakar tomhet. Stunder som den här så vill jag bara gömma mig under täcket, krypa ihop till en boll, bli omfamnad och vaggad till sömns. Jag vill inte visa mig utanför dörren och låtsas vara glad när jag egentligen vill skrika rakt ut av frustration. Le vill jag inte göra när jag inte har någon anledning, uppskatta det jag gör vill jag inte när jag ser vad andra gjort, klaga över mitt liv kan jag inte göra när jag sett hur andra har det. Jag tar mig i kragen och ler

Mother fucking nature!

Eller nej, vi kan faktiskt inte skylla på moder natur däremot kan vi skylla på global uppvärmning och människan. Vi bor långt upp i norr, det är den 16 december och här är ingen snö! Vad beror detta på då? Jo det beror på oss, vad vi gör, hur vi skövlar ner regnskogen, låter polerna smälta och förgiftar haven.. Samtidigt sitter vi och gnäller över att här finns ingen snö, tv-nyheterna är oroliga för att vasaloppet och andra skidtävlingar ska bli inställda men det känns som att ingen ser kopplingen. Det är inte mycket dyrare att köpa miljömärkt mat, att skippa den där  konstgjorda födan som är gjord på kemikalier för att istället äta nyttigare mat som också är bättre för naturen. Låt inte alla lampor stå tända konstant, häng upp tvätten istället för att använda torktumlaren. Här sparar du själv massa pengar också.

De pengar du sparar genom att strunta i torktumlaren, att släcka lampor efter dig och stänga av tv:n när du inte tittar, ja de pengarna kan du lägga på bättre saker. De där hundralapparna du lägger på att käka ute eller köpa några öl på krogen, ja varför inte skänka dem till Musikhjälpen, greenpeace eller liknande? Så gör något så enkelt som att skippa den där ölen eller restaurangbesöket och ha en mysig hemma kväll istället för då kan du skänka bort någon hundring i månaden. Det gör jag i alla fall, tänk på det, att 50 kronor kan ge mat för en dag till en hel skolklass (30 elever) och hundra kronor kan ge skrivböcker och pennor till en hel skolklass.. Så försök göra lite skillnad så kan vi göra skillnad för såväl människors liv som naturen.

Pirr i magen

Skön dag som bara den! Lämnat in hemtentan och åker hem för att sätta mig med morgondagens seminarium, skickar iväg ett sms och skänker 100 kronor till musikhjälpen, önska en låt och motivera varför. Femton minuter senare ringer min telefon och det är från musikhjälpen som gillade min motivering och därför undrade om de kunde ringa så jag fick prata live med Gina och Kodjo.. Tackar man nej då? Öhh knappast, så jag har nu pratat med Kodjo och Gina, med tanke på att jag gått och väntat på att de ska ringa hela dagen så har jag inte vågat lämna telefonen i fem minuterXD

Men nu har jag varit med i radio, jag har även bakat otroligt gott bröd och skrivit klart mitt seminarium som jag är ganska nöjd med trots att jag inte förstod allt. Nu ska här duschas och sedan slå in julklappar innan det är dags att titta på svenskars hemliga och sippa på en kopp te. Helt sjukt att det är julafton om elva dagar och det inte finns en gnutta snö!

Du kan rädda liv!!

Så mycket som jag skäms just nu gör jag bara en gång om året och det är när musikhjälpen startar. Medan jag gör köp bara för att jag vill ha den där lilla barnboken ifall mina småsyskon kommer hit eller kanske kommer behöva den där pepparkvarnen som jag vet att jag kommer glömma ändå, ja då jobbar flickor i hemmet, de skaffar barn alldeles för tidigt och kan vid vissa tillfällen vara tvungen att prostituera sig, så därför ska jag nu göra skillnad! Alla ni som läser detta; så fort ni ser mig, ge mig fem kronor så får du en puss på kinden och jag kommer åka till musikhjälpens glasbur på lördag för att skänka dessa pengar till något vettigt..


Lite kan jag försöka bättra världen i alla fall!!

Jag sprang och föll ej

Då var det vardag igen och den här dagen blev ju inte alls som planerat. Hade en fin planering om att titta igenom hemtentan som jag ska lämna in imorgon, plocka undan lite här hemma och spela tv-spel till jag blev hungrig och då skulle det bli älgfärsbiffar men hur blev dagen istället. Jo, sitter och glor lite lätt på tv när jag får sms med frågan om varför jag inte är i skolan. Tydligen började kursen idag och inte imorgon som jag trodde så det blev att slänga på sig kläder och upp på cykeln. Hann inte sätta på mig vettiga kläder så det blev de mjukisbyxor och tjocktröjan med säfsentryck på, hann inte sminka mig och i all hast glömde jag borsta tänderna så det har blivit att gå runt med tuggummi hela dagen. Så istället får min eftermiddag eller kväll, ja vad tusan det nu  är, den får gå åt till att skriva klart tenta, göra mat, plocka undan, baka bröd till imorgon och sen sova. Det blir lite som att livet slår en på käften.

Måndag är det ju också, vilket innebär att Felix åkt till Uppsala, efter en mysig helg med julpyssel och godisbakande så ville jag minst av allt släppa iväg honom. Att han bara är hemma på helgerna kanske inte låter så jobbigt men när man har två dagar då man ska hinna umgås, fixa här hemma och dessutom storstäda vilket har blivit grejen vi gör på helgen. Ja då blir det inte mycket tid som man kan ägna åt varandra, speciellt inte när jag ska vara på Nerikes vissa dagar och även har plugg hela tiden som ska göras. Borde väl sätta igång med pluggandet nu så att jag blir klar i vettig tid och kan fixa lite käk. Fan i mig vad jag saknar Felix på veckorna, jaja det finns de som har det värre och kanske måste vänta flera månader innan de får se varandra så jag borde inte gnälla.

Livet är inte alltid rosor och regnbågar men att se det vackra i det svåra är alltid något man ska kämpa efter, för om du kisar lite och vinklar huvudet en aning så finns det alltid en ljusglimt. Min är att varje fredag så vet jag att Felix kommer hem och att jag har vänner som är bättre än bäst.

Hejdå nu ska jag plugga

Jag trodde jag var smart

Ni vet när man sitter där, man glor på dataskärmen timme efter timme och får inte fram ett ord. Det går helt enkelt inte, man läser samma fakta om och om igen men analyseringen går verkligen inte. Jag har alltid kunnat analysera, prata och formulera mig har varit några av mina starkare sidor, har inga problem med att skriva utan kan gärna sätta mig och skriva fyra A4. Men nu så är det stopp, jag förstår all fakta och jag vet precis hur jag vill koppla det till det fall jag fått men jag får inte ner det i ord.

Vad är det som gör att ett bråkigt barn som umgås med äldre killar blir avvikande, hur ska man få ner det i ord? Ja det kan jag verkligen inte svara på..

Sover kasst på nätterna gör jag också, drömmer konstant och inatt så har jag skällt ut min farmor,bestämt datum för att åka in till lasarett och byta medicin som ska ta bort min epilepsin, lekt med batteridrivna flygplan och räddat ett barn som rasat ner från en trappa.. Så det första jag gör när jag vaknar är att med full panik kolla på min telefon om jag har några samtal från pappa.. Ja det är konstigt hur drömmar kan påverka en, hur verkliga drömmar kan kännas och vilka känslor de kan framkalla. Med tanke på mitt nuvarande förvirrade tillstånd och att jag börjar gråta pågrund av reklam för Rädda barnen så är minsta lilla sak något som kan få mig att bryta ihop. Kanske lite komiskt när man ser på det såhär men jag kan lova att det inte är det minsta kul att börja gråta i skolan för att någon pratar om extreme home makeover eller att jag är så förvirrad att jag glömmer bort vad jag sa för två minuter sedan. 

Jaja alla har väl sina upp och ner dagar men just nu så är det inte dagar nu är det veckor, månader och varje sekund. Ska försöka göra klart lite mer plugg idag men känns som att det kommer gå långsamt, segt och totalt värdelöst dåligt men det är väl sådant man får leva med ibland. 

Jag vill inte komma hem till en tom lägenhet och försöka förstå en bok och inse att jag inte har hjärnkapacitet för det..

Två är alltid lite bättre

Det stormar i min kropp just nu, jag är förvirrad och vet inte hur jag ska hantera verkligheten. Att sitta själv här i nya lägenheten är värre än i gamla, det känns så ensamt när man befinner sig i en större lägenhet, sitter själv vid ett köksbord och äter mat. Ensamhet är något av det värsta du kan känna, du kan inte kontrollera det och det går inte att hantera det alltid. Vissa stunder kanske du vill vara ifred, men ensam, ensam är inget som någon vill vara. Att inte ha någon som finns där för dig, någon att prata, skratta eller sitta tyst med. Någon som förstår dig och som du förstår.
Att vara själv här, att komma hem till en tom lägenhet, att veta att jag kommer somna och vakna ensam. Ja det är något av det absolut värsta jag vet. Att inte ha någon som stöttar eller håller om mig när jag behöver det, att känna saknaden efter värme.. Ja det är den värsta känslan som finns.
Måndag till fredag är den jobbigaste tiden som finns, är man van vid att ha någon hos sig så blir allt lite jobbigare när du är själv. En så enkel sak som att laga mat blir hemskt när du vet att du kommer att sitta och äta den ensam.


Allt blir så mycket lättare när man är två