We're adults. When did that happen? And how do we make it stop?
Ni vet när man är sådär slut i kroppen att man känner att man inte orkar någonting, hela kroppen skriker att man ska sätta sig ner, sova, ta det lugnt och bara vila. För en gångs skull så lyssnar jag nu på min kropp.. Kan bero på att den säger att en urinvägsinfektion är påväg och att jag har feber men jag lyssnar i alla fall lite på den, så imorgon blir det att ligga hemma med papprena och böckerna. Att gå upp klockan fem och vara på jobbet till klockan tre känns som ett dumt val. Att vara vuxen är något man blir för fort, när man var liten behövde man inte bekymra sig för det här med vad som måste göras när man är sjuk för då fixade någon annan allt åt en, nu så innebär att vara sjuk samma sak som mindre pengar och mindre pengar är aldrig bra när man behöver pengarna, smart uträkning va?
Så frågan är, finns det något som är så underbart som de där stunderna då man får vara fem år igen, får krypa omkring i sanden och bygga sandslott, fånga småräkor med händerna, försöka klappa får som springer iväg eller bara leka fjantiga lekar. Jag vill vara liten igen men eftersom det inte går så får jag ta tag i mitt vuxna jag, koka en kopp te, krypa ihop under en filt och fortsätta plugga.
Barn är så mycket smartare än vuxna i vissa fall, vuxna människor tror att saker kan lösas genom krig och att när hemska saker sker så kan man enbart bekämpa det med samma metoder, barn ber om förlåtelse, de slutar bråka efter en stund. Bara för att de blivit osams en gång så innebär det inte att de kommer vara osams i flera år eller göra illa andra personer som inte ens är inblandade.
Barn är så mycket smartare än vad man tror
Hejdå från en väldigt upptagen tös
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar